FÖRSTA TROSARTIKELN

12

Jag tror på Gud,

Trosbekännelsen säger i korthet vad Gud ger oss och vad han gör för oss. Vi förmår inte uppfylla det krav på tro och uppriktig kärlek som buden ställer, men Gud ger oss tron och öppnar våra hjärtan för kärleken.

Med vårt förnuft kan vi inte fatta Gud. Hans väsens djup förblir fördolt också för den troende människan. Gud har dock uppenbarat för oss allt det om sig själv som är nödvändigt för att vi skall kunna leva i tro på honom.

Gud kommer till oss som Skapare, Försonare och Heliggörare. Han är den treenige Guden: Fadern, Sonen och den heliga Anden. Gud har skapat allt. I Sonen har han blivit en av oss och han är oss nära i den heliga Anden. Gud är inte bara en avlägsen första orsak eller en opersonlig kraft. Han är verksam i skapelsen och i historien och möter oss på ett personligt sätt.

I trosbekännelsen lovprisar vi Guds goda gärningar. Samtidigt som vi ber om tro tackar vi Gud för hans gränslösa kärlek. I tro tar vi emot Guds gåvor och söker vår trygghet hos honom. Vi litar på att hans löften är sanna och vågar leva i förtröstan på dem. Kyrkans gemensamma tro är ett stöd för oss också under de tider då vår egen tro vacklar.

	Besinna att Herren är Gud, han har gjort oss och vi är hans, hans folk, fåren i hans hjord. (Ps. 100:3)
	Jesus sade: "Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen." (Matt. 10:32)